8 dagar kvar enligt beräkning...men tror att jag får träffa min lille prins lite tidigare ;-)

Förra förlossningen gick som beställt - snabbt & smidigt! Undrar hur det ska bli denna gången? Förhoppningsvis lika bra :-) Det är lite med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot när det verkligen är dax!.. Är såå spänd över hur han kommer att se ut! Ska försöka hålla det i minnet när jag ligger där i smärtans rus!...

Till alla er som det snart oxå är dax för, ett STORT Lycka Till! Tänk det bästa, är bara onödigt att oroa sig för något som kanske aldrig inträffar. Du är starkare än du tror! Du kan!

Jaha, då var det bara 10 veckor kvar!... Hej o hå vad tiden går fort!

Jag tänkte att jag verkligen skulle njuta av denna graviditeten, men omständigheter såsom stressig vardagssituation och fler krämpor denna gången har gjort att jag tyvärr inte "hunnit med" det :-( Men varje kväll, när jag äntligen kommer i säng och ska få sova, så ser den lille krabbaten till att köra värsta zumbapasset i magen!! Ibland tror jag att han fått fullständigt fnatt och nästan blir orolig att något inte står rätt till så mycket och snabbt som han rör sig!.. Det skulle varit väldigt kul och spännande om man kunde få se vad han sysslar med vid dessa tillfällen ;-)

Nu är det snart dax att sova och jag kan redan känna hur han värmer upp inför kvällens(nattens) cirkuskonster :-)

...är det väl Slatan som säger? Jag har i så fall en riktig MAN! (hans femte pojke!) Vi har nu varit på nytt ultraljud och ganska snabbt kunde jag se en liten "påse" swisha förbi ;-) Och mycket riktigt, när banrmorskan skulle berätta könet fick min man en bild med en inringad "påse"! (med 75% säkerhet en pojke, men som sagt, jag kommer att bli väldigt förvånad om det kommer ut en flicka!)

Jaha, så blev det en till liten bandit till samlingen. Det finns väl någon mening med det. Det ska vara jag och grabbarna helt enkelt. Tur att jag har fått min pappas snickaregener och att han tvingade mig att spela fotboll som liten!

Insåg en annan sak också, jag kommer bara kunna bli farmor. Har alltid sett mig som mormorstypen, tycker att farmor låter så gammalt. Men inte efter att jag har blivit det så klart ;-)

En av fördelarna med att vara gravid är att man alltid har något att skylla på, oavsett om man är trött, förvirrad, arg, ledsen eller vill äta godis på en tisdag. För vissa, då menar jag framför allt män eller kanske kvinnor som aldrig varit gravida, är detta bara ursäkter för det är ju väldigt lätt att skylla ALLT på graviditeten och dess hormoner. Men kom tillbaka med dina kommentarer om det efter att du varit gravid! Det är svårt att förstå att man i ena stunden kan vara som en solstråle och tycka att livet är fantastiskt till att plötsligt förvandlas till en hemsk häxa med noll tålamod för att några minuter senare gråta förtvivlat över hur hemsk man är, hur livet känns tungt eller hur lycklig man blir när sonen tittar på en med sina stora, bruna ögon och säger "Jag saknar dig hela tiden mamma!".

Sen har vi det där fenomenet med förvirringen... Om jag minns rätt sen förra graviditeten så var det mest efter förlossningen och under amningsperioden. Men denna gången verkar förvirringen ha kommit tidigare! Det är som om min hjärna inte klarar av att separera viss information längre. Om någon säger något samtidigt som jag pratar tar min hjärna upp ett av dessa ord och lägger till det i min mening!?... Ja, ni kan själv tänka er att jag kan låta allmänt crazy emellanåt ;-) men så får man sig ett gott skratt i alla fall! 

Nu är det dags för lite lunch, ett "Grey's Anatomi" avsnitt och en skvätt tårar till det ;-)

Nu har vi äntligen fått se den lilla bebisen!

Vilken lycka det är att se att allt är på plats, två armar, två ben, en liten näsa och mun och ett hjärta som slår. Och först nu börjar det kännas lite mer verkligt, även om jag måste säga att jag fortfarande inte riktigt kan förstå att jag har ett litet liv som växer i magen. Trots att det är andra gången. Kanske är det just därför, för att jag inte trodde att jag skulle få vara med om det en gång till. Mannen har ju trots allt tre barn sen tidigare... Lycklig och samtidigt lite rädd att gå igenom allt igen. Men jag gör som förra gången, tänker positivt, tänker att allt kommer att gå lika snabbt och smidigt som sist.

Nu är det bara att vänta några veckor till tills vi kan få reda på vilket kön bebisen har... Kan knappt vänta...vill veta nu!

Dags igen!..

Jaha, då var man här igen, med ett litet liv i magen! Lika fantastiskt och skrämmande som förra gången. Trodde faktiskt inte att jag skulle få uppleva detta en gång till med tanke på att mannen, förutom vårt gemensamma, har tre barn till. Jodå, varannan vecka är det fullt hus hos oss. Killar allihop dessutom. Så min tanke är ju att det bara måste vara en flicka denna gången!... Tänker att det är det som är meningen med att jag blev gravid igen, att jag ska få ge honom en dotter...eller så är det meningen att vi ska ha ett helt fotbollslag killar?! Hur som helst, det blir vad det blir och det viktigaste är ju så klart att allt är bra med barnet oavsett kön. Men visst hade det varit fantastiskt att gå "ge" honom (oss så klart) en liten flicka. Förra graviditeten var jag så säker på att det skulle bli en flicka. Snacka om en chock när de på ultraljudet sa att det inte var någon tvekan om att det var en pojke! Jag är dock glad att vi tog reda på det så snart vi kunde så att jag hann vänja mig vid tanken innan det var dags för den lille prinsen att komma ut. En fantastisk liten pojke som jag är stolt mamma till!

Vi får snällt vänta några veckor till innan vi kan sluta gissa...